Swedish / Nisse-torsdag, 4 december

Niss

Det var torsdag igen och denna veckan pulsade jag genom knädjup nyfallen snö mot gläntan där mina nya vänner bodde.
Fast enligt Nisse och Gertrud så hade de känt mig hela mitt liv. De hade känt mormor och mormors mor också. Mormors mor, gammelmormor Ebba, hade vuxit upp med Gertrud och de hade lekt med garnnystan med katterna i laden så gott som varje dag efter skolan.
Gertrud had hjälpt Ebba med läxorna och Ebba hade i sin tur hjälpt Gertrud med skörden.

Väl framme vid Nisse-stugan insåg jag att det såg väldigt tomt ut.
Ingen rök ur skorstenen, inget ljus i snölyktorna vid farstudörren, ingen tobaksdoft eller skratt som fyllde luften. Bara Misse, ”hövdingen” av katt-familjen, som satt och slickade sig om tassarna och sneglade åt mitt håll.

”Var är alla?” frågade jag Misse.

Han vred på huvudet och pekade med tassen mot skylten ”Uppförsbacken”.
Smala och breda långa spår om vartannat ledde dit från potatiskällaren. Väl bakom skylten hade de förvandlats till små och stora runda spår som ledde uppför sluttningen mellan granarna.

Nu stod Nisse vid potatiskällaren och jamade med ena tassen innaför den halvöppna dörren. Jag gick dit och puttade upp dörren helt och hållet. Den gnisslade så hårt att jag för ett kort ögonblick blev rädd att den skulle lossna. En liten unken doft i kontrast med den överväldigande kalla snöblandade luften nådde mina näsborrar och jag nös.

”Prosit!” sa Misse och pekade inåt i potatiskällaren.

Där, bredvid en säck med fänkål, tre säckar med lök och ett berg av potatis stod en av Nisses egna vandrings-lyktor.
Vid lyktan stod ett par hemmagjorda, snidade i finaste trä och putsade med kåda till en obeskrivlig glans, längdåkningsskidor. Över bindingarna var ett rött lucia band knutet om skidorna och i bandet hängde en lapp.
”God vinter! Skynda dig upp!” stod det på lappen.

Rörd till tårar och alldeles varm i hjärtat lyfte jag upp de vackraste skidorna jag någonsin sett, samtidigt som Misse hoppade upp på min högra axel för att följa med.

Med skidorna vilande på den vänstra axeln och Nisses lykta i den högra handen pulsade jag uppför ”Uppförsbacken” med sjumilakliv.

När jag nått krönet såga jag Tindra och Loke rullandes i fullt snöbollskrig, Gertrud som rostade kastanjer över lägerelden och Nisse som stod och njöt av utsikten över snö, skog och den klara stjärnhimlen som smyckade vinterlandskapet liksom kronjuveler.

”Välkommen till Täppan” skrockade han.

Cecilia Götherström, 4 december 2013

Advertisements