Kringlans Kalender / Elsa, 2 december 2014

adventsljusstake

Kalla fötter.

Hon kände sig frusen när hon lät fötterna glida över sängkanten och ner på golvet där tårna sökte efter de stickade laddarna som mormor en gång packat in i detdär mörkblå pappret som bara hon använde till julklappar varje år.

Tiden stod stilla ett tag medans Elsa satt där på sängkanten, med halvtrasiga tofflor på, samma gamla rutiga pyjamasbyxor som alla syskonen fått julen -97, håret i ett virrvarr och inlindad det stora duntäcket.

Duntäcket som hon fått av tjejkompisarna dendär iskalla vintern.
Den vintern när mormor gick bort och Elsa tillbringade varje helg vid hennes sida i den gamla timmerstugan vid skogsranden. Stugan som varit ett hem åt flera generationer Tomassons sedan tidigt 1600-tal, vilket var precis hur varje jul-tal av morfar inletts sedan tidernas begynnelse fram tills vintern innan mormor gick bort.

Och där satt hon nu. Elsa. På sängkanten. Redo att hasa sig upp och sätta igång kaffebryggaren, ta en kopp ur diskstället och fylla upp till brädden med denna svarta, sotiga, bittra brygd som alltid intogs med morgongröten för att sedan ta spårvagnen in till jobbet.

Precis som dagen innan, veckan innan, månaden innan.

Adventsljusstaken kastade ett något lite väl magiskt ljus för en vanlig tisdag på golvet och väggarna. Medans hon satt där kom Elsa på sig själv med att tänka på att det kändes som om hon saknade en bit av sin själ. Som om hon faktiskt hade tappat bort en bit av sin själ. Och ingen liten bit heller.
Var det möjligt?
Kunde man verkligen tappa bort en del av något som varken kan mätas eller vägas?
Och om det var så att det var möjligt, hur hittade man den igen?
Kunde man hitta den igen eller var den förlorad för alltid?
Det var ju inte så att man någonsin hört talas om ett ställe vid namnet “Hittegods för borttappade själar”…

Hon suckade djupt, tog tag i sängkanten med båda händerna för att putta sig upp.

Där ute glänste dagens första solstrålar på hustaken och föll in på köksgolvet där de smalt ihop med adventsljusstakens ljusmönster i en guld och silver liknande väv.

Gryningen var här.

Världen började vakna.

Cecilia Götherström, 2 december 2014

Advertisements

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s