Kringlans Kalender / Jakt, 14 december

Den Vita

Orion stod högt på himlen.

Den Vita stannade. Lyssnade. Lade lite mer vikt i tassarna på vänster sida där sluttningen bar av rakt nedåt mot fjordens kalla vatten.

Flocken hade lämnat skogen och Meru bakom sig många dagar tidigare och vandrat i gänglig takt den största delen av avståndet.

När de nått de vida vidderna vid kalfjället hade de flugit fram i full fart ett tag. Inte för länge. De var tvugna att spara på krafterna eftersom dessa skulle behövas senare, men fram tills den stunden anlände hade de i alla fall känt av flyktens vind lite grann.

Vistats en liten stund där i den ultima friheten där tassarna knappt nuddade marken , där de flöt fram i jaktens fart över jordens yta. Vinden som svepte in i ögonen, näsborrarna som vidgades både av luftmotståndet och av att dofterna var mycket mer intensiva i denhär farten, öronen vikta bakåt för att höra det som varken sågs eller kunde förnimmas av nosen, svansen i linje med terrängen under de svävande tassarna, håren mellan trampdynorna som känselspröt mot stock, sten, snö och klipphäll. Andningen som följde rytmen av pulsen.

Magin i att jaga som en flock, som en enhet, var obeskrivbar för den som aldrig känt varga-energin. Hur man var en del, trots att man inte var en del, bara var ett. Hur man kände hela ytan, utrymmet, rymden omkring, under, ovan, emellan, bakom, framför och inne i hela flocken samtidigt.

I jakten och i flykten var flocken som mest levande.

Det var bara det att denhär gången var det inte en jakt på ett byte som skulle försörja varg-stammen den kommande veckan. Nu var det en förberedelse på att återfinna förlorade själa-delar.
En övning i synkronisitet, i förståelse och förundran, i nyfikenhet och visdom, i vetande och ovetande – allt i ett.

Den Vita vände blicken upp mot Orion.

Hur kom det sig egentligen att Orion, Jägaren, hade fått en så stor plats på den mänskliga stjärnhimlen medans hans två jakt följeslagare, vargarna, fått platserna bakom och under honom med namnen Lilla Hund och Stora Hund?

Det var dags att återgälda den äkta mytologin till människan.

Cecilia Götherström, 14 december 2014

Advertisements

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s