Isdrottningens Tidsålder / Del 10 / Formidabelt

IMG_5989

De stod och betraktade den nedgående solen ovan isen.

Bore stod med staven i hand som om den var en käpp, lutad lite lätt på ena foten eftersom den andra var aningen ledbruten efter allt rundklivande mellan stenarna vid ismynnigen i väntan på Isdrottningens och renarnas återkomst.

Det kändes konstigt att kalla henne Kasha när han såg närma sig, ridandes på Arthur den Vite med ren-klanerna omkring henne, där över den frusna sjön. Kronan av kristaller vilandes på den ena sadelväskan, hennes rustning glänsandes i alla snökristallers toner, manteln över axlarna gnistrandes som om själva Vintergatan vävts in, det sirliga svärdet och hjälmen som kronan på verket.

Isdrottningen.

Men hon var Kasha.
De blå ögonen log fortfarande och händerna flög runt som om de hade ett eget liv när hon berättade om resan hitintills. Om vattenfall, vågbrytare, dalar, skogar, knallar och fjällar – alla frusna. Om småfolk och storfolk de sett och mött på vägen. Om ljus tända i små hus på avstånd.

De hade färdats när det var mörkt mestadels för att inte skrämma upp människosläktet med all rörelse och glam.
Kalhygget bak Bores hus, på ryggsidan av det första draperiet av tusenåriga tallar, hade fyllts av ren-klanarna. Där fanns tillräckligt med frodande föda under snö-täcket som Bore lite i smyg – i skymundan från Bertil, Bosse, Gerda och Anders – hade låtit smälta precis lagom. Härliga lavar, torkade lingon, underbar mossa och lite extra “Bore-bonus” fanns i mångfald för de sjuttiotusen renarna.

Tänk när barnen i trakten skulle ut på sin årliga Lucia skolutflykt tidigt på Lucia morgonen , hur överraskade de skulle bli när Lusse-bussen svängde in på skogsvägen förbi kalhygget.

“Inte ett spår på isen”, skrockade Bore och kliade sig förnöjt i skägget. “Formidabelt!”

“Ja”, sa Kasha. “Helt kajko egentligen vad lite människan lägger märke till när hon inte förväntar sig det. Ingen har sett oss, ingen har hört oss. Men det kan i alla fall inte ha undgått folk att de kan åka skridskor överallt i alla fall! Sjuttiotusen renar och en Isdrottning på en stor vit häst undgår uppmärksamheten, men glädjen av att kunna spänna på sig riktiga vinter-skodon den har vaknat till liv . Formidabelt!”

Cecilia Götherström, 10 december 2015

Advertisements

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s