Kringlans Kalender / Mötet, 9 december

Meru

Meru väntade.

Han hade stannat lite på avstånd, inne bland träden.

Han kände på sig att det kanske hjälpte människan att se honom mellan trädstammarna först, där han inte tedde sig så grå och stor som ute på stigen i allt det vita.

I flocken kallade de honom ofta Den Grå. Men Meru kände sig mer förbunden med sitt egentliga namn. Framför allt när han var ute och rörde sig ensam som nu.

Den Grå innehöll en helt annan namn-energi, som fylldes ihop med hela varg-stammen. Det var en varande energi, en energi som inte hade så mycket med individen Meru att göra, en energi som förstärktes ihop med de andra, en styrka som växte fram ur unisonen med flocken, bergen och dess gemensamma sinne.

Här emellan träden var han Meru.

Meru, ett barn av skogen, ett barn av Moder Jord, ett barn väntandes på ett annat barn.

Skogens barn som möttes igen, båda två med en uppgift som bara kunde fullföljas tillsammans.

Detdär med “ensam är stark” och “antikens hjältar” var ett koncept som enbart fanns till i de människo sinnen som tappat kontakten. Som förlorat känselspröten i tårna, i fingrarna, i magen, i halsgropen, på hjässan, i hjärtat.
Det fanns många ställen där dessa varelser lyckats stänga av en del av sin själ. “tappat bort sig själva” som de brukade kalla det.

Meru gäspade.

Mitt emot honom stod människan.

Han tittade djupt in i hennes ögon.

De glittrade.

Cecilia Götherström, 9 december 2014.

Swedish / Välkommen

stilla_mass_banner

Välkommen.

Det är här.
Det har börjat.

Mossan som omger trädens fötter är grönare än vad HD-tv’n kan göra den.
Du känner livet från varje träd, varje buske, varje fågel som kvittrande eller kraxande förkunnar att ”nu är det här”.

Inte bara naturen, även luften i staden, är stilla. Tyst.
Väntande, varande, andandes.

Jordens hjärtslag blir ett med våra,
våran andningsrytm blir en med den svävande dimmans,
vingslag och hovslag blir ett med rytmen av våra hjärnvågor.

Solen som går upp imorgon är inte samma sol som går ned idag.

Ny Jord.

Cecilia Götherström, 22 december 2012